Mycket tankar...

Sitter här och känner mig tankfull denna afton... Tänker på allt elände människor kan råka ut för och vilken lycka att just jag, just idag, har det så fantastiskt bra. Ändå så bekymrar jag mig för så små saker och lägger ner energi på strunt, att det ska behöva vara så? Tänker på julen som kommer mot oss med stormsteg och så många vuxna och barn som far illa under julhelgerna. Far illa på många sätt, både fysiskt, psykiskt och den stora ensamheten som jag ändå tror drabbar många.

På jobbet har vi patienter som så gärna vill åka hem till julen och längtar efter utskrivningen, samtidigt så har vi en del som inget hellre vill än stanna för att få vara del i en social gemenskap och slippa sitta ensam under julhelgerna. Alla barn som fasar för när föräldrar och andra nära ska vara lediga för att det går överstyr med alkohol och misshandel inom familjen. Jag önskar och hoppas att julen blir ganska vit på fler sätt för många människor iår, en nubbe till julbordet och någon whiskey till kaffet, men inte behöver det vara så mycket mer? Själv är jag ju helt vit i år eftersom jag har någon annan att pyssla om i min mage, men som ni andra vet så är jag nästan en nykterhetsivrare annars också, faktiskt.

En sprakande brasa, god mat och glada och nöjda familjemedlemmar önskar jag mig iår. (Fast också ett fotbad och en mixerstav, lite materiell är även jag...)

Önskar faktiskt också att tomten inte har så mycket klappar i sin säck iår, min lilla 4 åring har svårt att önska sig något, för hon har nästan redan allt, tycker inte om den känslan att hon inte kan önska och längta efter något. Eller nog önskar hon något, skulle tro att en kattunge eller en liten kanin ligger ganska högt på den listan. Hon har också önskat sig snö så hon kan åka i backen, och nu är det faktiskt vitt på marken, hoppas den får ligga kvar ett tag till.

Känner mig nästan illamående av alla presenter som köps hit och dit, en del av dem som faktiskt kommer att bli liggande och aldrig bli använda, allt julpapper som tillverkas och säljs för att bara kastas i sopkorgen. Samtidigt så älskar jag att köpa och ge bort presenter och köper lika mycket julpapper som alla andra, nog är jag uppväxt i konsumtionsgenerationen, det känner jag tydligt. Det är en skön känsla att ha fått köpa något man tittat efter en stund och särskilt när man hittar en present som man tror ska passa perfekt till mottagaren...



Känner tydligt att min del i den globala miljön är betydande, ett slags konstant dåligt miljösamvete, ändå har jag inte nog kraft att ta tag i vissa enkla saker. Har till exempelt sopsorterat dåligt hela hösten, då jag inte tar mig för att åka med tomma kartonger och plastbyttor till återvinningen. Har ett helt litet rum i källaren som var överfullt i slutet av sommaren som nog krävde tre vändor till kommunförrådet med vår kombi. Jag är helt enkelt för lat. Samtidigt så är jag en medveten konsument i matbutiken och försöker handla så närproducerat som möjligt och en del kravprodukter osv.



Hmm, vad tungt och seriöst det blev, ja man ska ju vara det ibland också...

Önskar er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år!!

/Fru Nyström