Om allt och inget...

Sjukdomen är över i familjen, äntligen... Känns som att komma ut från en social isolering, både för mig och Smilla tror jag, hon var jätteglad över att ha varit på dagis igår.

Nu är jag tillbaka på jobbet och det känns sådär, ögonen är trötta och det känns lite grått, trist och murrigt allting. Danne kom hem igår och upplyste mig om att måndagen denna vecka tydligen var den dag som statistiskt sett flest människor var deprimerade på, enligt någon engelsk studie. Ja, dåligt med pengar efter jul och nyår, nyårslöftena har gått åt pipan allihopa och det är fortfarande mörkt mörkt och långt till våren, det finns ju uppenbarnligen en del att krypa under täcket för. Kanske inte jag egentligen har något att deppa för, det bara är lite trist just nu, jag behöver nåt som ger mig ENERGI!

Lydnadsträningen har påbörjats litegranna, mest i tanken och med Vilda lite i praktiken. Har printat ut klass II's momentbeskrivning och det är några nya moment som verkar spännande och lite försvårande på de övriga momenten. Vi har tagit tag i det moment som innebär inkallande med stå efter halva vägen för att sedan kalla in igen. Det går toppfint efter ett litet träningspass på snökalla "skolvägen" hemma.
Med Disa har det inte gått så mycket framåt, hon och jag ska också träna men det gäller att få lite egentid med hundarna, varit dåligt med det senaste veckan. Vi ska starta "ligga kvar" träning för att göra fin grund för platsliggningen.
Siktet är så smått inställt på helgerna 17 och 24 april, vi får se om det blir varsin start för brudarna då.

Bebisen är kväll- och nattaktiv där inne just nu och jag hoppas jag kan ställa om det innan den föds, nattjobbande mamma=nattvaken bebis :-) Sammandragningar har jag en hel del också, har lite svårt att ta det lite lugnare och lyssna på kroppen, det verkar som jag bara har ett tempo, och det är lite för snabbt för tillfället... Gå i normal promenadtakt, inte stressa i onödan och att sätta sig ner emellanåt, det ska väl inte vara så svårt?